Vissa dagar funderar man på mycket konstiga saker.... senaste dagarna har tankarna varit tänk om...!
Tänk om det kommer tillbaka... nu skulle det vara jobbigare än vad det var när hon fick återfallet sist.... för nu har vi skapat ett liv igen hon är på dagis jag på skola.... det skulle bli som allra första gången!!

Tänker ofta på första gången när vi kom upp till linköping på kvällen tårarna bara rann.... var utmattad men kunde inte sova mitt lilla barn hade blivit sjukt. Kommer aldrig glömma dagen jag satt och vaggade henne fram o tillbaka läkaren stod och pratade men vad som sades hade jag ingen aning om jag ställde frågen jag inte ville ha svar på... kommer hon att dö???? svaret som jag hörde var vi får se sedan fortsatte dom att prata men det gick inte förstå....!!

Det som vi har gått igenom önskar jag ingen ingen i hela världen...jag hoppas dom kan komma på ett bättre sätt att bota ett snabbare och säkrare sätt... inte ett sätt där man hela tiden får se... eller det får tiden utvisa.

Ett sätt där man som förälder inte behöver känna sig så maktlös...ett sätt därman kan förlita sig på läkare inte på mediciner. Ett sätt som gör att inte hela kroppen behöver ta stryk..!

Kanske även en orsak till varför de blir sjuka så man kan ha något att slå på eller något att skylla på... inte ingenting utan någonting.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det är bra nu att vi ska få leva som alla andra jag hoppas att helvetet inte kommer tillbaka. Jag hoppas att Desiré ska få bli gammal och att hon ska kunna få egna barn jag hoppas att medecinerna har varit snälla mot hennes lilla kropp...!

Nej dags att sluta fundera en stund innan ångesten återigen tar sitt grepp!!!