Minns det som det var igår...det regnade det var förvirrande och vi fatta ingenting.
De sa att våran underbara välskapta flicka var cancersjuk.
Tankarna snurrade runt runt runt.... hur var det möjligt???
De trodde inte du skulle bli bra.... men se vilken underbar dotter vi fick.
Du har kämpat för ditt liv och du har gjort ett kanon jobb....!
Vågar inte riktigt tro att det är över...men vi e en bra bit på väg.

Ibland undrar man vad folk håller på med egentligen...!!! Blir så ledsen när jag ser föräldrar som tar sina barn för givet eller misshandlar sina barn eller öser över dom psykisk misshandel.... Vad faan barn är inget som man ska ta för givet det ska inte behöva vara så att barn ska vara glada om dom har snälla föräldrar... nej föräldrar ska uppskatta sina barn...de är ingen självklarhet vad som helst kan hända...man ska aldrig ta något för givet.

Ibland tänker jag att jag skulle vilja ta med mig dessa föräldrar på ett studiebesök i mitt och mitt barns liv...de skulle få träffa alla dessa sjuka barn vi har träffat genom åren.... alla förtvivlade föräldrar vars enda fråga är kommer mitt barn någonsin hem igen...!

De skulle få sitta med känslan av att det e mitt fel att barnet e sjuk...de skulle få hålla ett riktigt sjukt barn och känna rädslan som jag fått uppleva eller trösta ett barn vars smärta är så outhärdlig att barnet inte vet vart det ska ta vägen...!

bara ett litet smakprov skulle nog räcka för många. De jag har sett genom de här åren trodde jag inte existera överhuvudtaget....kunde inte i min vildaste fantasi tro att det fanns så många olyckliga föräldrar som kämpar så hårt för sina barns liv... men nu när jag vet tycker jag att alla som inte uppskattar sina barn skulle få sig ett studiebesök i våra liv!!!!!!!!!!